The following article is translated into Swedish  from the English Original, written by Kevin Carson.

Länge trodde man att myr-drottningen spelade en central roll i den komplexa sociala strukturen i myrstacken; men så är det inte. Biologen Pierre-Paul Grasse myntade termen ”stigmergi” för att beskriva myrkullens sociala organisation. Ingen central koordination, ingen hierarki, ingen administrativ mekanism. Varje myras beteende är helt spontan och själv-styrd, genom att de reagerar självständigt på kemiska spår andra myror har lämnat efter sig.

Mark Elliot, vars doktorsavhandling troligen är den bästa studien om ämnet hittills, tillämpade ordet ”stigmergi” på varje mänsklig socialisering där koordination är uppnådd, inte genom social förhandling eller administration eller konsensus, utan helt genom individuell aktion inom strukturen av ett gemensamt socialt medium.

Detta är i stort sätt den organisations-form som används av Linux-utvecklarna, av nätverkade resistans-rörelser som till exempel Zapatisternas globala support-nätverk under 90-talet, och av anti-globaliserings rörelsen efter Seattle-protesterna. På detta vis organiseras även Wikipedia och al Quaida.

Eric Raymond, i en text om Open Sorce-communityn, kallade det för ”Bazaar”-modellen. Under Bazaar-modelen är varje individuell insats modulär. Varje participant är själv-vald, och hennes handlingar är baserat helt och hållet på hennes bedömning om vad som bör göras. Så alla handlingar är inte ett resultat av konsensus eller majoritetens samtycke, utan den enhälliga samstämmigheten av alla som deltar. De som hade det största intresset av en viss aspekt av ett problem och det starkaste drivet att hitta en genomförbar lösning medverkar i den delen av projektet.

I nätverks-baserade rörelser, kommer varje insats eller förnyelse i en enskild cell antas av dem som tycker att det är värt något. De insatser och förnyelser som anses värdefulla börjar direkt tillhöra nätverket, fritt för alla att antas och förändras av alla. Så de själv-utvalda individerna mest intresserade i att lösa problem kommer spontant att utveckla innovativa lösningar över hela nätverket, och alla lösningar som fungerar kommer direkt att vara tillgänglig för alla andra celler som bestämmer endast för sig själv.

Som Cory Doctorow påpekar, utveklade skivbolag sina DRM(Digital Rights Management-system) i den felaktiga tron att den skulle vara stark nog att hindra den genomsnittliga användaren, och att endast några få data-nördar skulle vara kapabla nog att knäcka koden. Faktumet är att det endast behövs en data-nörd för att knäcka DRM-koden och ladda up filen på en torrent nedladdnings-sajt och göra det tillgängligt för den genomsnittliga användaren.

I jämförelse men hierarkiskt administrerad organisation, där föreslagna förbättringar most utvärderas och diskuteras – dräktigt – av en central auktoritet över perioder som kan sträcka många månader, kan stigmergiska nätverk gå igenom generationsväxlande förändringar i samma hastighet som replikerande jäst.

Dethär är exakt det som hände med sociala rörelserna de senaste ett och ett halvt åren – allt från Wikileaks korrespondens-release i sommaren 2010 till de senaste utvecklingarna i Occupy Oakland. Bradley Manning, en heroisk soldat, förfärad av grymheterna som U.S.A’s styrkor i Irak utförde, påstås ha tagit på sig att släppa tusentals hemligstämplade korrespondenser till Wikileaks. Wikileaks valde att göra dem tillgängliga online.

I respons till försök att stänga ner Wikileaks genom att ta ner deras domän-namn eller att stänga av finansierings-sidor som PayPal från att skicka pengar, sparkade den stigmeriska innovations-mekanismen in på högsta växel. Tusentals mirror-hemsidor framträde över hela världen. Tusentals mer hemsidor och bloggar postade numeriska IP-adresser för Wikileaks-sidor. Och hackare som Pirate-Bay’s Rick Falkvinge började direkt tänka på öppna domän-tjänster och öppna digitala betalnings-system.

Wikileaks-korrespondenserna inkluderade privata diplomatiska bedömningar av korruptionen i den Tunisiska regeringen, som snabbt cirkulerade runt på Facebook i det oliktänkande samhället. Mohammed Bouazizi, en fattig grönsakshandlare i Tunisien, satte sig själv i brand efter det att han hade blivit slagen i ansiktet av en regeringstjänsteman, som antände en revolution som har vält över många Arabiska regeringar och har sedan dess spridits till London och Amsterdam och Spanien och Grekland och Israel, till Madison och till Wall Street – och ut igen från Wall Street till hundratals städer runt omkring i världen.

Egyptens försök att förstöra revolutionen genom att stänga ner Internet sporrade projekt som ContactCon till en ny känsla av brådska i dess utveckling av ”NextNet”, ett globalt öppet nätvärk som inte kan stängas ner på grund av att dirigerings-punkterna är användarnas egna hårdvara vid slutpunkten.

Occupy-rörelsen fungerar på ett stigmergiskt sätt, där innovationer utvecklade av en av noderna blir en del av rörelsens allmäna verktygslåda. Några Oakland-demonstranter utförde det första experimentet i att ockupera en obesatt kontor och uppmanade hemlösa att ta över obesatta byggnader och rivkåkar. Tyvärr utfördes det på ett rätt klantigt och oförsiktigt sätt, och det provocerade förtryck av polisen.

Men den grundliggande idéen kvarstår, och någon kommer snart att göra det bättre – för det är så stigmergi fungerar. Över hela U.S.A finns det byggnader och hem ägda av banker, och miljontals av hemlösa människor som behöver tak över huvudet. Det finns inte tillräckligt mycket polis och sheriffs-tjänstemän i världen som kan stoppa dem från att flytta in, om de själva inser att de borde flytta in.

Och inte minst, så har de hemlösa inget att förlora – om de blir utsparkade, var de bosatte i den period då the varade. Och varje enskild avlägsning blir ännu ett misslyckande för systemet, som offentliggörs via mobilvideor och streamande Internet-bevakning. Varje hus blir ännu ett defensivt ställningstagande, ännu en PR-mardröm fär lokala ”myndigheter”, som slänger familjer ur deras hem framför en världspublik. Minneapolis-rörelsen har redan organiserat sig-själv i försvar av vräkta husägaren Monique White.

Det är bara en fråga om tid innan lokala Occupy-rörelser blir centran för innovation, inte bara i fråga om protest-taktiker, utan i fråga om former av social organisation i samhällen där de bor. I samhällen runt om hela U.S.A, kommer folk att inse att deras grannar som lever i samma stad kan sammarbeta inte bara i en park eller ett torg – utan i deras vardagliga liv.

Occupy kommer inte bara bli en protest-rörelse, utan en skola för liv. Lokal valuta och byteshandels-system för att utbyta förmågor av de arbetslösa, tekniker för små-skalig- och hushålls-produktion får oanställda arbetare som behöver försörja för så många av sina egna behov som möjligt igenom själv-provisioning, intensiva trädgårds-tekniker som permakultur – möjligheterna är oändliga.

Nyligen blev Occupy Wall Street ett teach-in, där Michel Bauwens från Foundation for P2P Alternatives talade om peer-to-peer-produktion som en mekanism för att skapa värde, och Juliet Schor talade om de decentralistiska och gör-det-själv-teknikerna hon beskriver i sin bok ”Plentitude”. En karaktär i Marge Piercy’s ”Woman on the Edge of Time” sa att den nya världen, revolutionen, inte var bygd på slogans eller stor-möten. Den var bygd på människor som hittade nya sätt att mata sin a munnar, nya sätt att lära sina barn, nya sätt att relatera till andra.

Så över hela världen, håller vi på att lista ut nya sätt att leva utan landet och kapitalet av klasserna som tror att de kan äga planet, sätt att göra deras land och kapital oanvändbart för dem utan någon att anställa dem med. Och de kan inte stoppa oss, för vi har inga ledare.

Som Neo från ”The Matrix” sade:

“Jag vet att ni är rädda….. Ni är rädda för oss. Ni är rädda för förändring… Jag kom inte hit för att berätta för er hur det kommer sluta. Jag är här för att berätta för er hur det kommer att börja… Jag kommer visa dessa människor vad du inte vill att de ska se, Jag kommer visa dem en värld utan er. En värld utan regler och kontroll, utan gränser. En värld där allt är möjligt.”

Eller mer kortfattat, som Anonymous säger det: ”Expect us”.

Originalartikeln publicerades från början av Kevin Carson den 12:e november 2011.

Översatt från engelska av Jakob Pettersson